Det känns som om någon har bytt ut min mage mot ett hamsterhjul. Och hamstern bara springer och springer. Jag har mått illa sen igår morse och det vägrar ge med sig. Antagligen gillade inte mitt immunförsvar att jag var och festade i lördags och straffar mig nu för detta. Här, varsågod, ta lite magsjuka. Jag vill ha massor av cola, kyld av is, och en trevlig människa som sitter bredvid mig och taktfullt nickar och ler när jag gnäller. Finns de på postorder?


Jag minns inte vad jag drömde i natt, men det är flera ansikten som dominerar mina tankar när jag försöker minnas. Det är både frustrerande och lite exalterande, måste jag säga. Efter Inception igår trodde jag att mina drömmar skulle vara mer livliga och invecklade, men min hjärna skippade nog den biten och bestämde sig för att bete sig som en kärlekskrank tonåring. Hur hamnade min hjärna i detta stadium, frågar jag mig? Är det inte lite sent att tänka som en tonåring när man är tjugo? Eller har jag fastnat?

Jag funderar på att försöka tvinga ut någon i regnet och köpa cola, men jag är jättesäker på att det inte kommer funka. Så antingen får jag pallra mig dit själv, och möjligtvis kräkas lite på en kassörska, eller helt enkelt leva utan, och inte kräkas lite på en kassörska. Jag gråter på insidan.

Jag tappade för övrigt en lins idag och började febrilt leta efter den utan resultat. Någon timme senare uppdagades den innanför min tröja, hopknycklad till oigenkännlighet. Efter en stund sms:ade Specsavers och upplyste mig om att mina nya linser kommit. Booya?

Nu ska jag fortsätta ligga här en stund och kanske lyssna lite på musik. Och låta lite idéer flöda. Det har ju ingen dött av (om man inte är med i Inception då, såklart).

KursivaLi

Det har varit en dag fylld av skräckblandad förtjusning. Illamående och bakis-ångest blandat med massor av True Blood och bio med syster och Rasmus (tack syster). Sitter här och är fortfarande otroligt bakis (God, smithe me now), trots intag av fet mat och extrema mängder vätska.

Festen igår var, låt oss säga, en upplevelse. En del grejer vill jag bara stoppa undan i den mörkaste vrå jag kan hitta och sen glömma bort dem (fast jag vet att det inte går). Men jag har bestämt mig för att hålla fast de viktigaste delarna; de underbara delarna som jag antagligen kan bli lite lycklig av ibland. För jag råkar vara för feg för att lyssna på mina känslor. Förutom när jag släpper lite på kontrollen. Alkohol brukar ju ha den effekten. Men i vilket fall som helst så menade jag det. Jag gillar dig. Helvete, vad jag gillar dig.

Mitt liv är väl inte precis lysande, men det ger jag blanka fan i idag. Jag tänker bara hålla fast lite vid det goda och låta mig själv känna det ett tag. Det finns nog med tid för att tänka på det dåliga en annan dag, det är jag rätt så säker på.

Jag hoppas bara att det kommer hända något nytt snart. Något otroligt.

Jag blir jättekorkad när jag är nervös. Alla ord bara försvinner och jag sitter med ett attraktivt: "Ööhhh" på läpparna. Huvudet blir som ett svart hål och hjärnan sugs iväg till andra dimensioner. Och där sitter man och försöker få fram något vettigt och säger istället något helt och hållet jätte-korkat. Nu kommer jag alldeles säkert få IG i franskan. Herregud. Be kind, rewind.

Jag tänker inte jobba så mycket mer idag. Jag tänker dagdrömma om Alexander Skarsgård istället. Det är mycket trevligare. Jag ska också knåpa ihop ett brev till honom, äkta fangirl som jag är, och berätta för honom precis hur talangfull och het han är. Om han inte kommer till Öland nästa sommar, så jag får krama honom, så kommer mitt hjärta att bli krossat.


För övrigt så hämtade jag linserna idag! Nu ser jag utan glasögon. På riktigt. Jag är helt salig, faktiskt. Det är första gången sen sjuan som jag kan vara utan mina glasögon och faktiskt uppfatta omvärlden.

Ikväll ska jag se på True Blood och Edward Norton-filmer. Och äta choklad. Massor av choklad. Imorgon är det delrpov på fyra timmar. Choklad. Jag behöver choklad.

Tänderna är nyborstade och sminket borttvättat (för jag fann min bortsprungna mascara, yey). Härnäst på schemat står True Blood som jag har längtat efter att se hela dagen. Jag vill dessutom ha mer Alexander Skarsgård, men jag är tålmodig. För jag vet att han är med mycket mer i andra säsongen. Mmm.

Gitarrkursen var tydligen inställd idag. Något som jag och resten av kursdeltagarna missat (läs: inte blivit informerade om). Bummer, liksom. Så vi satt utanför musikhuset i cirka en timme och snackade. Det var väldigt trevligt folk! Bland annat Tysk/Bulgariska Sonja som precis flyttat till Kalmar. Hon har bott där sen i lördags. Jag tyckte hon var skithäftig som bara bestämde sig för att ge sig på en kurs, fast hon inte vet något om stan. Hon var väldigt söt och så himla trevlig. Pratade mest med henne och en kille, som jag tror hette Anton (jag och namn funkar inte), som var vänsterpartist och väldigt mysig. Det var otroligt kul natt få träffa lite nytt folk och bara prata lite. Glad och nöjd är jag, trots utebliven gitarrlektion. Jag har nästan bestämt mig för att gå på Linné nästa år. Nästan.

Imorgon ska jag träffa min söta Sara och träna skivstång. Ja, jag ger mig på det igen. Armmuskler, dammit! Jag måste fortsätta, annars kommer jag aldrig kunna se mig själv i ögonen. Heja mig!

Nu: True Blood.
God natt!

KursivaLi

 

 

De har varit en sån där "shit-vad-jag-är-värdelös-dag" då jag bara vankat omkring och känt just detta. Att jag är värdelös. Och ganska onödig. Franskan går åt helsefyr, fortfarande, och mitt huvud är lite som New Orleans under stormen Catrina. Men jag vet att det kommer kännas bättre igen, och jag försöker verkligen. Idag har jag åtminstone gjort lite saker jag kan vara stolt över. Jag ger mig själv en mental klapp på huvudet nu. *klappklapp*

Sofie gav mig ett knippe mynta när vi var och hälsade på häromdagen och rådde mig att göra te av bladen. Jag har aldrig smakat ett så gott te i hela mitt liv! Jag överdriver inte. Om man låter de små rackarna simma omkring i koppen medan man dricker blir det hur gott som helst. Jag ska plantera växter här hemma som kan användas till att göra eget te. Jag slår vad om att det är godare (och definitivt mer miljövänligt) än det te man köper i affären.

Okej, jag ska försöka att inte klaga mer på pluggandet (som är helt självvalt och frivilligt) utan försöka inse att det kommer att sitta som en smäck till slut. Men kanske inte just nu. Jag ska göra mitt bästa. Punkt slut. Och det finns faktiskt inget bättre än att bli avbruten mitt i pluggandet av en stor, varm, grå, bufflig katt. För en sekund trodde jag att han hade stångat mig så hårt att jag blödde näsblod (men det var bara katt-dregel). Det är otroligt vad stark han är när han kelar, min lilla Pooh.

 

Imorgon börjar gitarr-kursen och mitt huvud upptas av mer eller mindre triviala frågor som har med detta att göra. Jag antar att man inte behöver ha med sig gitarren på introduktionsmötet. Eller? Håhå, har man inga problem så skapar man sig några. I vilket fall så går jag dit, gitarr-lös, och sitter och ser glad ut. Det löser sig. Efteråt ska jag, hör och häpna, till Harry's. Jag blir förhoppningsvis insläppt. Annars vettefan. Pappa ska dit och kolla på fotboll så jag raggar skjuts med honom och mamma efteråt. Och kanske får man en öl innan? Inte så pjåkigt.

Nu ska jag och knorr-hunden lägga oss och sova. Hon har tagit hela filten som vanligt. Jag får väl roffa åt mig det lilla som bjuds och vara glad för det. Hon är fortfarande lite sur på mig efter att jag badade henne i förmiddags, så det är fjäskande som gäller om man inte vill ha en förbenad hund.

Jag är så fruktansvärt svag för superhjältar. Det kvittar om de är klädda i trikåer eller har kalsongerna utanpå byxorna. Det är deras hjärtan, deras otroligt starka vilja att göra skillnad och förändra, som får mitt hjärta att slå lite extra. Att de dessutom har svagheter, som gör dem lite mer som mig (mänskliga), är det mest fantastiska av allt. Stålmannen har sin kryptonit, Iron man har sitt hjärta, Spindelmannen har sin Mary-Jane. Att kunna visa sig svag är något av det starkaste en människa kan göra, hjälte eller inte. Och att samtidigt kunna utföra hjältedåd, är inte så illa.

Lördagen har kommit och passerat. Jag ligger i min säng, invirad i täcke och filt, men min lilla knorr-hund vid fötterna. Hon snarkar och sover redan, den lilla förrädaren. Här får jag ligga vaken och sömnlös alldeles själv. Fantastiska idéer om stordåd och hjältedrömmar virvlar i min stackars hjärna och jag önskar, lite försynt, att också jag var född på Krypton. Att kanske jag kunde göra lite skillnad. Lite stordåd. Att inse att jag inte kan utföra de saker som Stålmannen kan skjuter jag upp till en annan dag. Jag låter den sockersöta förnekelsen få ta över en stund till. Den kan få härja lite i min kropp medan jag sover och inspirera mig till ljuva drömmar.

Eftersom jag nog inte kan rädda världen, får jag väl syssla med annat så länge. Titta på Star Trek och sticka med strumpstickor till exempel. Inte så pjåkigt det heller, fast det inte utrotar världshungern eller avslutar krig.

 

KursivaLi

Lördag morgon, inte riktigt vaken än. Jag får liksom anstränga mig lite extra för att göra de mest vardagliga saker. Jag öppnade skafferiet och kom inte riktigt ihåg vad jag gjorde där. Det tog mig cirka trettio sekunder att komma på att det var musli jag letade efter.

Vi ska snart åka och fira min lilla kusin Agnes som precis fyllt fyra. Hon är en bedårande liten varelse och hennes bror Johannes likaså. Jag har stickat ett par vantar till henne och en liten amigurumi-hund. Jag hoppas hon blir lite glad, i alla fall. Hon önskade sig faktiskt "allt och ett kort".

Oj, nu kommer syster med bilen. Måste smita.

KursivaLi

Nu har bloggen inte klamydia längre. Mycket skönt. Nu har den skor. Skor är tusen gånger bättre, tycker jag.

Lunchar lite lätt nu på mammas härliga solrosbröd och varma koppen (ost och broccoli). Den har fått stå och dra sig lite så nu är den alldeles god och fantastisk. Det verkar som om jag har blivit lite lätt besatt av dessa varma koppar. Men det är gott, lätt och mättande.

Jag försöker intala mig själv idag att det inte är hela världen om jag inte klarar det muntliga så bra imorgon. Jag pluggar för min skull, för min utveckling, inte någon annans. Om jag inte är bra på att prata franska än så är jag väl inte det då. Det måste få hända i min takt. Men det är svårare att lyssna på den positiva rösten än det är att falla pladask för allt det den negativa rösten tjatar om. Imorgon är det dags, i vilket fall. Jag ska förbereda mig så gott det går, ta ett djupt andetag och göra mitt bästa. Jag ska sätta upp en bild på Paris på dataskärmen som inspiration.

Det är inte mycket ordning i mitt liv, men jag försöker i alla fall. Jag tror man få pluspoäng för det. Franskan är, rent utsagt, åt helvete (det är bara vecka två). Mitt sociala liv är ungefär som det alltid har varit (katastrof). Behöver jag ens nämna nåt om förhållanden? Allt är ganska ologiskt. Vem det än är som är den högre makten så tycker jag att han/hon behöver tänka om lite. Faktiskt.

Spenderade min dag i Kalmar. Köpte upp det mesta av CSN-pengarna på Friskis, men jag tror det är värt det. Satt och pluggade på Bibblans café i några timmar. Jag vet inte om jag fick så mycket gjort egentligen. Men det är så mysigt och lugnt där att jag i alla fall lyckades slappna av lite.

Jag undrar varför det bara är reklam för klamydia på min blogg? Finns det något särskilt skäl för detta, eller är det bara någon som tyckte att det passade bra här? Jag känner mig lite stött nu. Inte okej.

Dagen blev inte riktigt som planerat. Ingen linsprovning, inget friskis. Allt är CSN:s fel vill jag påpeka. De upplyste mig om att mina pengar kommer två dagar sent. Två. Så imorgon ska pengarna vara på kontot eller så får jag lov att skicka hotbrev. Men jag spenderade morgonen med plugg på bibblan. Supermysigt att vara omgiven av alla dessa historier, dock lite distraherande ibland. Jag sprang på Carina två gånger och pratade lite om hur det var med alla på min praktikplats. Sen gick jag och hälsade på Emma och hämtade hem första säsongen av Star Trek: Voyager. Nerdtastic! Cyklade en runda på nya cykelvägen också. Öland är underbart.

Krama ett träd, det är bra för dig. Jag lovar.

Imorgon, om CSN behagar skicka mina pengar, ska jag plugga lite i stan och träna. Det blir ett pass med skivstång. Pfft... Det blir nog ingen vacker syn. Men jag ska ha armmuskler. Sådeså.

Nu ska jag fortsätta vara förvirrad, för att världen är helt ologisk nu för tiden, och väga in mig. Usch.

God natt!
KursivaLi

Vart är min mascara? Suck. Jag köper aldrig dyrt smink. Den här mascaran var undantaget som bekräftar regeln. och nu har den lilla jäveln smitit ifrån mig. Förlåt mascara för att jag inte använder dig lika ofta som jag borde! Kom tillbaka!

Nu ska jag läsa lite franska innan det bär av mot staden och lins-provning. Ska svettas skiten ur mig på ett spinningpass ikväll. Dö, fett, dö.

Kyss
KursivaLi

Det kan inte vänta längre. Det är dags nu. *gör invecklad fri-idrottar-slå-sig-på-kinderna-dra-i-tröjan-grej*
Ser du den där lilla mätaren där? Den till höger med ett litet hjärta på? Den berättar för dig exakt hur många kilon du behöver gå ner för att vara hälsosam. Ser du, kvinna? 20,5. Absolut. Yes. Efter ditt första delmål, 4 kg, får du ta hål in öronen. Ser du, motivation också! Tänk dig att vara 4 kilo lättare och ha hål i öronen. Fabulous, eh?

Gick för övrigt till Kupan idag, för att kunna säga att jag rört på mig typ, och hittade en helt underbar liten väska plus sex böcker. Mycket bra fynd för under en tjuga, tycker jag. Regnet öste ner och jag trivdes hur bra som helst på promenaden. Jag älskar vatten. Regn är sjukt härligt. Dock blev conversen lite blöta. Jag hoppas de har torkat till morgondagens äventyr.

Och så var det måndag. Förkyld och frusen är jag, men jag lyckades nog skrämma bort febern i alla fall. Jag saknar den inte och hoppas innerligt att den håller sig långt borta.

Dagen är fylld med franska-plugg och jag planerar inte att lämna huset idag. Ska lägga mig i min säng och memorera räkneord och glosor. Det är i alla fall varmt under mitt täcke. Mys.

Imorgon ska jag in till stan. Linser ska provas ut och jag kommer inte vara glasögonnörd de närmaste veckorna. Väldigt konstigt, måste jag säga, men skönt. Förhoppningsvis kostar inte linserna apa. Jag lever ju på studiemedel (och mina föräldrar). Senare på dagen bär det nog av till Friskis. Tänkte förnya mitt medlemskap och börja röra på fläsket. Äppelpajen från igår behöver tränas av. Hrm. Jag tror det blir afrodans. Jag älskar att dansa.

Nehepp, nog med undvikande. Marsch mot franska-glosor!

Au Revoir.
KursivaLi

Uuuurk. Jag vill krypa under mitt täcke med en varma koppen och dö lite till en romantisk komedi. Jag vill att någon ska ligga bredvid och klia mig på ryggen och hålla mig varm när jag feberfrossar. Urk, urk, urk, vad det suger att vara singel ibland.

Lillebror smittade mig (he will pay later) med förkylning och feber. Tack. Ska lägga mig och gny i sängen. Kanske högst ska lägga huvudet på en hög kudde så jag ser tv:n. Jag vill se på filmer med Rpattz men har inga fler som jag inte redan sett.

Twilight igen? Jag kan skylla på att jag är sjuk så behöver jag inte skämmas över det.

Det är ännu en gång morgon. Söndag, ack söndag. Men kaffet står bredvid mig och dagen kan vara räddad. Nästa vecka blir ganska intensiv, med mina mått mätta såklart, men jag hoppas att jag får ut mycket gott av den. Jag ska bland annat träffa Sara, prova ut linser och förnya mitt medlemskap på Friskis. Eller jag ska förhoppningsvis göra detta eftersom CSN behöver skicka mina pengar först. Håller tummarna för att de får ändan ur på måndag.

Idag ska det provas ut nya joggingskor. Ja, jag är faktiskt allvarlig den här gången. Fat be gone. Tio kilo ska av! Minst! Jag tror Biggest Loser har frammanat detta beteende. Den nya säsongen har ju rullat igång på femman. Man blir inspirerad och ganska blödig när man tittar på det. Men mest av allt blir jag avskräckt från att släppa taget om min kropp. Jag tänker inte sitta framför tv:n om några år och vara i samma sits som dem. Aldrig.

Familjen skulle ha gått på bio igår, men lillebror fick feber så det blev hemmakväll istället. Vi hyrde Avatar på boxen, och gee vad jag gillar den filmen. Det finns inte ord för att beskriva hur vackert gjord den är. Den är så fascinerande. Jag får gåshud när de talar om Eywa, eller när Ewya's frön svävar omkring i luften som små lysande maneter. Avatar är en film jag skulle kunna se om och om igen utan att tröttna. Man hittar alltid en ny liten detalj som är helt och hållet otrolig.

Nu ska jag snart åka till stan, ignorera tankarna som störde min sömn i natt, och hitta ett par Nike's att jogga i.
Ett måste i handväskan idag: Coca Cola Vanilla Lip Smacker. Yum.

KursivaLi