Jag har flyttat!

http://barasanningen.blogspot.com/

The Elisabeth Sladen Adventures




Elisabeth Claira Heath Sladen

1 February 1946 – 19 April 2011

Det är kanske fånigt att gråta över någon man aldrig träffat. Men Doctor Who tar mycket plats i mitt liv, och Elisabeth Sladen var en stor del av Doctor Who. Att hon är borta är svårt att förstå. Hon är mycket saknad.


Image and video hosting by TinyPic

 

Lycka till på ditt nya äventyr.


Busstankar



Stiger på bussen och då ställs frågan: var det du som var i östran och virkade japanskt? Jag ville dö lite. I'm such an awkward person.

Fotegeniska jag

Ja. Vad ska jag säga? Fotegenisk är jag ju då inte. Dubbelhakorna hägrar och ögonen kisar. Men, men, det är inte varje dag ens nuna pryder Östrans framsida.

Eftersom scannern inte sammarbetar det minsta har jag bara tagit lite snabba kort. Vissa av sidorna går nog att läsa ändå, hoppas jag.

 

 

Klicka på miniatyrerna för större bilder!


Sedan var mamma och jag med i Barometern också, där vi poserar så fint för kameran. Journalisten stavade dessutom mitt namn rätt! Blir lite glad varje gång det händer.

 

 

Dagen var superfin och har förevigats både av AnMaja och Elin på Stickklubens facebooksida. Jag ska gå och gömma mig under en sten eller nåt så jag slipper se mig själv ett tag. Hua!

 

/KursivaLi

 


min kopp te


kyssen


Photobucket


Det här var min reaktion på det här:


Photobucket


Äntligen en kyss mellan Kurt och Blaine i Glee! Så som mitt arma fangirl-hjärta längtat just efter detta.



världens bästa stickklubb


Det har varit en fin, men lite ostadig dag. Jag vaknade upp och var ganska rejält förkyld, men gav mig iväg till skolan ändå. Jag lyckades faktiskt uppnå saker där idag. Heja mig!

Nu på kvällen har jag varit på världens bästa stickklubb, ätit gott och stickat järnet med mamma vid min sida. Idag diskuterades den kommande stickfestivalen (som det kan läsas mer om på Stickklubbens blogg). Jag är väldigt uppspelt inför detta och kommer förhoppningsvis att hålla i en liten workshop om virkning och amigurumi. Underbara Elin, som startade Stickklubben, har också gjort ett inlägg om mig och mina muggvärmare här i klubbens blogg. Det var många som berömde mig för dem idag och jag kände mig alldeles varm och fluffig på insidan. Tack! Tack också till er som beställt muggvärmare av mig. Ni vet inte hur glad jag blir!

Nu ska jag krypa ner under femtioelva filtar, dricka te och ha en värmekudde på fötterna. Jag har nu kommit fram till sista delen i boktrilogin The Hunger Games och har varit fast sen första sidan. Kanske kan jag glömma bort min förkylning en stund om jag läser mig bort i Katniss Everdeens fantastiska värld.



KursivaLi

kreativitet kräver mod


Jag har kommit fram till att jag älskar att skapa. Det är liksom det som verkligen gör mig lycklig. På riktigt. Och ingenting, verkligen ingenting, ska få stå i vägen för det. Inte ens jag själv och mina irrationella rädslor.

Idag anmälde jag mig till RFSL Ungdoms projekt Tusen bilder, tusen ord. Detta är ett konstprojekt för HBTQ-personer upp till 26 år. Projektet kommer bland annat innehålla drama, foto, kermaik och textil. Precis sånt som jag vill göra. Men (varför alltid detta men) jag är en enda stor röra av känslor och knas. Jag tror jag håller på att dö av nervositet. Att börja i en grupp med individer jag aldrig har träffat innan känns svårt och jobbigt. Men jag vill. Jag älskar ju sånt här. Jag har lovat mig själv att försöka; för vinsten kommer bli så otroligt stor.

Hela resan avslutas med en tripp till Göteborg där vi får lära oss att anordna en konstutställning. Sounds perfect. In every single way.

 

Jag håller med Matisse.

KursivaLi



, , , , ,

hundkärlek


Det är nästan det mysigaste som finns att bli väckt av en illaluktande hundgäspning i ansiktet och tassande på armen. Människa, hallå, jag vill gosa nu! Vakna! Då gäspar man tillbaka och slänger täcket över huvudet på henne. Rsultatet blir våldsamt gos och trivsamt knorrande. En blöt nos i armvecket och en slick på näsan gör väl morgonen för vem som helst?



Efter frukosten promenerade jag och Bella till kommunkontoret för att posta ett brev till min chef. Det är underbart att vara ute och gå med henne nu för tiden. Hon har liksom lärt sig vart den osynliga gränsen går. Hon vet att det är okej att dra ut kopplet på min vänstra sida, för där kör det inga bilar och är säkert. Hon vet också att det är okej att stanna och sniffa på saker, så länge som man hinner i fatt igen innan kopplet tar stopp. Det stora nej-momentet är att rusa förbi mig och att gå framför mina ben, något som hon nästan helt har slutat med.



Den enda gången när Bella vill rusa förbi är när hon vet att vi snart är hemma; då blir det ibland dragkamp emellan oss. Ett supereffektivt knep finns dock att ta till när det är vattenpölar eller lerigt vid vägkanten. Då går man så nära vattenpölarna att hon inte kan tränga sig förbi utan att sätta tassarna i vattnet. En liten renlig Schipperke sätter inte fötterna i äckelpäckel i första taget. Om vatten saknas får man ta till andra knep och vara lite uppfinningsrik. Jag är lite mer envis än Bella, så jag vinner många små segrar. 



Bella har blivit min hund, på något vis. Hon har bestämt sig för att vara min sängkamrat och soffgosare. Och jag älskar henne fruktansvärt mycket. Hundkärlek är underbart.


KursivaLi

, , ,

om att göra ingenting och att ge löften till sig själv

 


Jag tittade in på stickerskan AnMaja's blogg och fann en länk som jag tyckte väldigt mycket om. Och vad gör man på den här sidan då? Absolut ingenting. I två minuter. Hur ofta tänker du på att bara sätta dig ner och göra ingenting egentligen?

Idag avlade jag ett löfte till mig själv som jag absolut måste hålla. Jag tycker man måste lova sig själv saker ibland, annars är det så mycket lättare att låta bli att genomföra dem. Berätta sedan för så många som möjligt om ditt löfte så att du verkligen inte kan komma undan. Jag lovar att jag från och med nu ska ta hand om mig själv och bli frisk. Om åtta månader ska jag ha gått ner tio kilo, genom motion och kostförändringar, och ha slutat med min sömnmedicin. Det är mitt löfte till mig själv.

Nu ska jag - efter 12500 steg - krypa ner i min säng och försvinna in i bokens värld. God natt.


KursivaLi

hopp för mänskligheten?


Jag hittade den här bilden när jag surfade omkring på världens bästa Tumblr och kände hur hjärtat bara svällde i bröstet. Visst, jag är ganska blödig, men det här är vackert. Här är ett exempel på varför jag aldrig ska ge upp hoppet på mänskligheten, trots att jag hatar världen varannan dag. De slåss för samma frihet, samma land och samma rättigheter; just då och där kvittar det att de inte delar religion. De är alla människor som är värda att leva. För en gångs skull så är det det enda som räknas.


KursivaLi

, , ,

sunday evening lunatic



Jag tänker nu avnjuta resten av kvällen med en kopp te och novell-skrivande. För tillfället känns det inte som om jag åstadkommer någonting, och det gör mig frustrerad. Jag vill måla, teckna, sticka, bygga, skriva, pyssla och allt annat samtidigt. Det är svårt att få något gjort när man sliter sig själv i femton olika riktningar. Imorgon planerar jag dock att kolla hur mycket ProMarkers kostar i staden. Där har vi ännu en sak jag vill göra. Kanske kan man få ändan ur någon gång och göra färdigt ett projekt. Vem vet, jag kanske överraskar mig själv.

För övrigt så ser jag grannens flat-screen från mitt fönster. Undrar om man kan övertyga dem att se på något bättre?


KursivaLi


fredagsmys


 

Det svarta oformliga i hörnet, med ett garnnystan på rumpan, är den lilla belgiska skeppshunden. Hon är en gosig hjälpreda som gärna är mitt i smeten.

Nu ska vi krypa ner i sängen och läsa lite innan vi svimmar av trötthet.

KursivaLi



jag vet att godis är dåligt


Det har varit en sån där dag då man, utan att klaga, skulle krypa tillbaka under täcket och stanna där. Och gny lite. Men det har jag inte gjort! Jag har fått en panikattack, varit hos sjuksyster och haft Programmering; och överlevt. Det är nästan så man förtjänar en guldstjärna för good efforts. Jag köpte lite (eller mycket) godis till mig själv istället för guldstjärna. Jag vet, jag vet. Godis är dåligt. Shut up.





Nu har jag i alla fall överlevt veckans jobbigaste delar och kan slappna av med Stickklubben och stickerskorna ikväll. Jag har längtat hela veckan! Jag kommer dessutom bjuda stickerskorna på Oscars och mina fina bakverk och vinna lite pluspoäng.

 

Sådär ja. Sminkad och klar. Nu: Stickklubben!

 

KursivaLi

 


torsdagsbakning med favoritpojken


Jag är, som bekant, student på heltid. Men jag har också en liten extrabror vid namn Oskar som jag tar umgås med på onsdagar och vissa helger. Vi gör alltid trevliga saker som att se på film, spela tv-spel och surfa. På senaste tiden har det varit väldigt mycket Sean Banan (rompaaaaah).

Oscar kom klockan 18.00 och vi bestämde oss för att baka lite gott. På agendan stod muffins och brownies. Muffinsarna vann pris för vackraste bakverk medan browniesarna vann för godast! Det som satte pricken över i var den fantastiskt goda vita chokladen i smeten. Det blev minst sagt sjukt gott.

 

Efter baket så förflyttade vi oss till wii:et och körde bland annat Super Mario Galaxy och Mario Kart. Det var en trevlig kväll (som alltid) med fikande och mys.

 


Nu ska jag dock krypa ner i min säng och läsa lite ur den sjukt spännande boken Hunger Games av Suzanne Collins. Bella har redan börjat.

 

 

KursivaLi

 


bland stickor och garn


Mamma och jag satte oss i den gröna bilen och började köra mot staden. Det var verkligen vackert ute och solen sken så starkt att ögonen rann som vårfloder. Man är uppenbarligen inte van vid ljuset än och blir ganska chockad när solen dyker upp sådär oväntat en söndagseftermiddag. Kanske våren äntligen är på väg nu.

På Kullzénska satt stickerskorna och var alldeles redo med goda bakverk och kaffe. Mamma och jag beställde en sjukt god blåbärs-och äppelpaj; jag med glass. Jag vet, jag vet. Men åt helvete med nyårslöftena när man vill leva livet.

Photobucket


Det är atmosfären på stickcaféerna som Gör dem så bra. Man kommer dit och möts av leenden och en slags smittsam skaparglädje. När man väl sitter vid bordet med sin paj och sitt kaffe känns det som om man skulle vilja stanna för evigt. Man försvinner in i folks samtal och svarar entusiastiskt utan att bli tystad. Eftersom det är så många olika åldrar och livssituationer som möts så finns det så mycket att prata om och så mycket att berätta. Och varje litet verk som blir till under timmarna vi umgås absorberar allt detta. En sjal är plötsligt en sjal med levande minnen.

Photobucket


Det är alltid svårt att gå där ifrån. Men man vet ju, tack och lov, att nästa torsdag är det dags igen. Då får man dela all sin nördighet och vara den garnofil som man är utan att skämmas. De är ju likadana.

Photobucket




KursivaLi






en dag i livet


Photobucket

Morgonsol på busshållplatsen. Jag fryser och lyssnar på musik medan jag undersöker froststjärnorna på glaset. Universum är vackert en dag som denna.

Photobucket

Väl inne i Kalmar besöker jag stadens finaste butik; Erik och Alexander. Önskade att jag kunde köpa allt, men kände mig lite fattig. Ögongodis var det i alla fall gott om.

Photobucket

Hittade världens finaste och skönaste tröja på Human Bridge för ett härligt pris. Jag har inte kunnat slita mig från den sen dess.

Photobucket

Vi åkte till Harry's och Benke bjöd på ett glas vin och dumlepaj. Det var så gott att vi bara satt och gjorde konstiga läten av eufori. Vinet var det godaste jag druckit på länge; pajen var för god för att vara sann.

Photobucket

Kvällen fortsatte med ett musikquizz med tema film. Stickklubben vann överlägset med 33 poäng av 44 möjliga och tog emot första priset under jubel och applåder. Det var en väldigt fin kväll med trevligt sällskap och härlig atmosfär. Någon dag ska jag tvinga mina människor att gå till Harry's och dansa.

KursivaLi

vad livet handlar om


Efter att ha varit sängliggande i en och en halv dag är jag nu äntligen uppe igen. Jag har kurerat mig själv med mycket varma drycker och säsong tre av Star Trek Voyager. Självmedicinering när den är som bäst! Idag hade jag tänkt bjuda över Oscar på cupcake-bak och film, men vi får skjuta upp det tills nästa vecka. Jag känner mig inte helt hundra än.

Idag kom favoritkusinerna, mormor, morbror Putte och moster Bippan. Jag slet åt mig den minsta och övervägde, som alltid, att behålla honom för mig själv. Vi tittade på bilarna utanför fönstret, målade vackra konstverk och pussades en hel massa. Han är en gosig liten krabat. Och hans dregelpussar är världens finaste.


Photobucket


Photobucket


Idag ska mamma göra sin underbara lasange och det blir nog dagens absoluta höjdpunkt. Jag ska försöka måla färdigt illustrationen jag började med igår och kanske börja på något nytt.

Imorgon har jag några timmar skola och sedan blir det Harry's och musikquizz. Härligt!

no time for cameras
we’ll use our eyes instead



KursivaLi

stickcafé


Här är lite bilder från Stickklubbens ctickcafé i torsdag. Eftersom jag glömde mitt minneskort lånade underbara Sara ut sin kamera.



Senaste projektet! Detta mönster från Ravelry.









Världens finaste Sara.




KursivaLi

tekoppar, stickor och blåbärspaj


Gårdagen var fantastisk på många sätt. Jag susade in till Kalmar klockan fyra och mötte en upprymd Sara på stationen. En mycket trevlig man hade bjudit henne på en kopp varm choklad på Ben & Jerry's. Hon hade hjälpt honom upp när han halkat på de förrädiskt hala kullerstenarna och han blev översvallande tacksam. Jag blir så glad av att känna en så fantastisk människa. Tanken på att bara gå förbi skulle aldrig slå henne, som den gör många andra.

Vi ilade tillsammans mot Byteatern där vi träffade trevliga Inger Strandberg. Hon visade oss upp till cafét där vi skulle sticka. det var otroligt fint med gammla lampskärmar i taket av olika färg och storlek. Väl där visade Inger oss en samling med udda koppar som var till försäljning. Vi kastade oss över fynden. Jag blev rejält kär i dessa tre skatter:



Efter ett tag började det dyka upp andra stickerskor och, dagen till ära, två manliga stickare. Lokalen fylldes av mysigt sorl och jag kände mig hemma från första början. Jag blir så lugn av ljudet av stickor som klingar och där var det överflöd av just detta. Det var mycket behagligt. Inger hade bakat blåbärspaj, min favorit, och jag tog för mig som den gottegris jag är. det var en himla fin kväll med skratt, koncentrerad stickning och gott fika.

Som grädde på moset fick vi vandra runt i Byteaterns lokaler och kika på Lotta Zetterman-Englunds ateljé och dräkterna hon för tillfället jobbade med till uppsättningen Den som vandrar om natten. Det var fruktansvärt inspirerande och jag som är lite av en textilofil njöt varenda sekund. Vi fick också kika på dockorna som Bodil Göransson skapat till pjäsen. De såg så otroligt levande ut att man nästan blev skrämd.

Kvällen avslutades tyvärr med KLT bekymmer, men jag lyssnade på radioteatern Cabin Pressure och skrattade bort eländet. Det blev en väldigt fin kväll.

KursivaLi


Tidigare inlägg
RSS 2.0