memory lane


Varje gång jag tittar ut genom fönstret och ser snön känner jag en speciell känsla i magen. Det är som att julkänslan automatiskt infinner sig när jag ser snö. Jag känner att varje år blir julkänslan mer och mer påtaglig. Är det inte så att julen ska vara viktigast när man är barn? Jag tror att det går åt andra hållet för mig. Jag blir bara mer och mer fäst vid julen. Kanske för att jag har vänner som betyder otroligt mycket. Kanske för att jag mår bättre nu än jag gjort på länge. Kanske för att julen har ett värde nu som den aldrig haft förut. Men lite melankoli finns där också. För jag önskar jag var modig nog att göra snöänglar med någon som betyder mycket. 

Imorgon ska jag till sjukhuset och träffa en läkare angående min senaste ändring i medicinen. Jag tycker att det har gått väldigt bra med den här sorten och har inte fått så många biverkningar som jag väntat mig. Vi ska också diskutera KBT-terapi. Jag tror att det är steget jag behöver ta för att begränsningarna i mitt liv ska bli mindre påtagliga. Jag tänker inte ljuga, det är mycket som är svårt för mig att göra och ibland mår jag väldigt dåligt över det. Och KBT kan hjälpa mig att må bättre. Hjälpa mig att våga (och kanske finna någon att göra snöänglar med).

Jag hittade en gammal bild på hårddisken som gjorde mig chockad. När jag var yngre tyckte jag att jag var fet, ful och knäpp. Men när jag tittar på bilden tycker jag att jag var söt. Och smal. Och ganska normal. Min uppfattning av mig själv har alltid varit lite "off" och jag önskar verkligen att den inte var det. Men jag försöker att se på mig själv som en vacker varelse med intelligens och värde. Jag försöker komma ihåg vad en speciell person sa till mig för inte så länge sedan. Jag försöker komma ihåg att jag är fantastisk. Och älskad.


Bilden är tagen i Februari 2008.

Nu ska jag krypa i säng och läsa en ganska fånig (men väldigt bra) bok. En sån som man inte behöver anstränga sig för att läsa. 

KursivaLi

bad poetry, oh noetry


Jag är fullständigt kär i snön. Det är så vackert och ljust ute nu. Det är faktiskt lite frestande att springa ut och kasta sig i snön, göra snöänglar och bygga snöfort. Kanske man kan bjuda in lite barn (eller vuxna barn) och ha snöbollskrig? Sedan skulle man samlas inomhus och dricka massor av varm choklad. Det hade varit mer än epic.




Fick första lönen den här månaden också. Det var verkligen bra, eftersom csn har bestämt att jag bara läser 75% isället för heltid. Vet inte riktigt vad deras problem är, men de är väl bara att tacka och ta emot antar jag. Överklagade i alla fall och fick rätt på en punkt. Booh-ya. Något gott kom ur de hela. Jag har betalat räkningar idag men med resterande pengar ska jag köpa julklappar. Jag har en del bra idéer och hoppas att jag kan få tag i de saker jag har ögonen på. Det kommer bli så kul med jul i år. Jag är faktiskt väldigt pepp!

Imorgon ska mamalama och jag sälja saker på julmarknad så julkänslan kommer vara på topp! Jag ska dricka glögg och äta pepparkakor tills jag sprängs. Minst.


KursivaLi


kaffe

 

Morgonkaffet är dagens absolut bästa kaffe. Det smakar underbart. Jag tänker ta en liten stund åt att njuta av mitt kaffe innan jag kör igång med dagens plugg. Jag har egentligen inte haft så mycket att göra den här veckan, och det har båda varit skönt och frustrerande. Idag står lite Textkommunikation på schemat. Jag ska analysera olika artiklar och skriva om det personliga språket. Att jag gjorde exakt samma uppgifter på folkhögskolan innan jag slutade är ett stort, stort plus.

Ikväll ska jag jobba lite och ta en paus från att sitta framför min dator. Jag har spenderat äckligt mycket tid här den här veckan. Nästa vecka får det bli skärpning. Och på lördag, på lördag, då ska jag se Harry Potter. Jag är så pepp att jag knappt kan sitta still på stolen. Och jag har hört att den är väldigt bra. Jag längtar.


KursivaLi


mummel och skrik

Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till alla ignoranta, idiotiska människor jag möter, som aldrig kommer ut. Jag tror inte på att man vinner något på att vara otrevlig, men ibland önskar jag verkligen att jag kunde vara det. Bara för att få det ur mig. Allt det där som behöver att sägas. Det finns en del människor som förtjänar en käftsmäll och en dag hoppas jag att de får precis vad de förtjänar.

Sedan finns det de som förtjänar all kärlek som jag kan ge. De som alltid står vid min sida vart jag än vänder mig. De bryr sig inte om ifall jag är feg, ledsen eller glad. De är alltid mina vänner, vilket humör jag än råkar vara på. De ser mig som en människa värd att tycka om, och för det kan jag inte tacka dem nog. Bara att veta att de vill vara med mig, trots mina brister, är det som är värt något.

Jag önskar att jag kunde glömma allt det dåliga, men det definierar mig precis lika mycket som det bra. Och jag tänker fullständigt strunta i dem som snackar skit bakom min rygg och vända mig mot dem som öppet tycker om mig.

Och jag har går vidare nu. Du är inte värd min tid. Det har du nog aldrig varit.


KursivaLi

RSS 2.0