Det känns som om någon har bytt ut min mage mot ett hamsterhjul. Och hamstern bara springer och springer. Jag har mått illa sen igår morse och det vägrar ge med sig. Antagligen gillade inte mitt immunförsvar att jag var och festade i lördags och straffar mig nu för detta. Här, varsågod, ta lite magsjuka. Jag vill ha massor av cola, kyld av is, och en trevlig människa som sitter bredvid mig och taktfullt nickar och ler när jag gnäller. Finns de på postorder?


Jag minns inte vad jag drömde i natt, men det är flera ansikten som dominerar mina tankar när jag försöker minnas. Det är både frustrerande och lite exalterande, måste jag säga. Efter Inception igår trodde jag att mina drömmar skulle vara mer livliga och invecklade, men min hjärna skippade nog den biten och bestämde sig för att bete sig som en kärlekskrank tonåring. Hur hamnade min hjärna i detta stadium, frågar jag mig? Är det inte lite sent att tänka som en tonåring när man är tjugo? Eller har jag fastnat?

Jag funderar på att försöka tvinga ut någon i regnet och köpa cola, men jag är jättesäker på att det inte kommer funka. Så antingen får jag pallra mig dit själv, och möjligtvis kräkas lite på en kassörska, eller helt enkelt leva utan, och inte kräkas lite på en kassörska. Jag gråter på insidan.

Jag tappade för övrigt en lins idag och började febrilt leta efter den utan resultat. Någon timme senare uppdagades den innanför min tröja, hopknycklad till oigenkännlighet. Efter en stund sms:ade Specsavers och upplyste mig om att mina nya linser kommit. Booya?

Nu ska jag fortsätta ligga här en stund och kanske lyssna lite på musik. Och låta lite idéer flöda. Det har ju ingen dött av (om man inte är med i Inception då, såklart).

KursivaLi