Det har varit en dag fylld av skräckblandad förtjusning. Illamående och bakis-ångest blandat med massor av True Blood och bio med syster och Rasmus (tack syster). Sitter här och är fortfarande otroligt bakis (God, smithe me now), trots intag av fet mat och extrema mängder vätska.

Festen igår var, låt oss säga, en upplevelse. En del grejer vill jag bara stoppa undan i den mörkaste vrå jag kan hitta och sen glömma bort dem (fast jag vet att det inte går). Men jag har bestämt mig för att hålla fast de viktigaste delarna; de underbara delarna som jag antagligen kan bli lite lycklig av ibland. För jag råkar vara för feg för att lyssna på mina känslor. Förutom när jag släpper lite på kontrollen. Alkohol brukar ju ha den effekten. Men i vilket fall som helst så menade jag det. Jag gillar dig. Helvete, vad jag gillar dig.

Mitt liv är väl inte precis lysande, men det ger jag blanka fan i idag. Jag tänker bara hålla fast lite vid det goda och låta mig själv känna det ett tag. Det finns nog med tid för att tänka på det dåliga en annan dag, det är jag rätt så säker på.

Jag hoppas bara att det kommer hända något nytt snart. Något otroligt.