Gårdagen var fantastisk på många sätt. Jag susade in till Kalmar klockan fyra och mötte en upprymd Sara på stationen. En mycket trevlig man hade bjudit henne på en kopp varm choklad på Ben & Jerry's. Hon hade hjälpt honom upp när han halkat på de förrädiskt hala kullerstenarna och han blev översvallande tacksam. Jag blir så glad av att känna en så fantastisk människa. Tanken på att bara gå förbi skulle aldrig slå henne, som den gör många andra.

Vi ilade tillsammans mot Byteatern där vi träffade trevliga Inger Strandberg. Hon visade oss upp till cafét där vi skulle sticka. det var otroligt fint med gammla lampskärmar i taket av olika färg och storlek. Väl där visade Inger oss en samling med udda koppar som var till försäljning. Vi kastade oss över fynden. Jag blev rejält kär i dessa tre skatter:



Efter ett tag började det dyka upp andra stickerskor och, dagen till ära, två manliga stickare. Lokalen fylldes av mysigt sorl och jag kände mig hemma från första början. Jag blir så lugn av ljudet av stickor som klingar och där var det överflöd av just detta. Det var mycket behagligt. Inger hade bakat blåbärspaj, min favorit, och jag tog för mig som den gottegris jag är. det var en himla fin kväll med skratt, koncentrerad stickning och gott fika.

Som grädde på moset fick vi vandra runt i Byteaterns lokaler och kika på Lotta Zetterman-Englunds ateljé och dräkterna hon för tillfället jobbade med till uppsättningen Den som vandrar om natten. Det var fruktansvärt inspirerande och jag som är lite av en textilofil njöt varenda sekund. Vi fick också kika på dockorna som Bodil Göransson skapat till pjäsen. De såg så otroligt levande ut att man nästan blev skrämd.

Kvällen avslutades tyvärr med KLT bekymmer, men jag lyssnade på radioteatern Cabin Pressure och skrattade bort eländet. Det blev en väldigt fin kväll.

KursivaLi