Sometimes we all need a little help.


Började dagen med en kopp kaffe, färg-ångor (inte helt frivilligt, men de nymålade delarna av huset är sjukt fina) och lite Rpattz. How To Be är en sjukt knepig film om tonåringen Art som inte riktigt har kommit på hur, ja, allt funkar helt enkelt. Han älskar musik, fast han är ganska dålig på det, och följer en självhjälpsbok som heter It's not your fault. Förhållandet mellan Art och förtfattare till den här boken är det klart bästa med filmen. Värd och se på grund av Rpattz ganska krystade, men ändå underhållande, skådespeleri.


För övrigt så har väl en stor portion av dagen gått åt till att fundera över saker som jag borde låta bli att fundera över. Telefonskräcken växer sig vild och galen och gör det, minst sagt, svårt att leva ett normalt liv. Kombinera telefonskräck med social fobi och du har ett säkert recept på katastrof. Jag önskar att det fanns en tablett som gjorde mig frisk. Som med öroninflammation. Ät de här tabletterna i en månad så är du frisk sen. Hade varit ganska bra. Det jobbigaste är nog ändå att ingen förstår vad jag är så rädd för. I don't blame them, though.

Men skitsamma. Ikväll ska jag på bio med familjen och äta en burgare på Donken. Skit i fobier, skit i tjocka lår, idag ska jag göra en av de få saker i livet som får mig att slappna av. Bio är en helt underbar verklighetsflykt.

KursivaLi


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0