Jag hittade den här bilden när jag surfade omkring på världens bästa Tumblr och kände hur hjärtat bara svällde i bröstet. Visst, jag är ganska blödig, men det här är så vackert. Här är ett exempel på varför jag aldrig ska ge upp hoppet på mänskligheten, trots att jag hatar världen varannan dag. De slåss för samma frihet, samma land och samma rättigheter; just då och där kvittar det att de inte delar religion. De är alla människor som är värda att leva. För en gångs skull så är det det enda som räknas.