När all press släpper taget känns det som om tusentals tyngder bara ramlar av axlarna. Det känns som om man gått framåtlutad så länge att man inte minns hur det är att gå rakryggad. Man får lära sig om igen hur det känns att finnas till utan konstant stress. Det är jobbigt att släppa taget, men det är också väldigt nyttigt att lära sig göra det.

Jag har planerat en mysig morgondag utan stress eller måsten. Jag tänker gå till Kunskapsnavet och ordna upp alla kurserna, släntra till ett café och fika. Jag tänker skriva lite och kanske möjligtvis teckna eller fotografera. Bara ta det lugnt, andas och finnas till. På kvällen går jag över till Oscar och tar det lugnt med honom. Allt kommer bli bra igen. Jag måste bara andas.

 

KursivaLi