mummel och skrik

Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till alla ignoranta, idiotiska människor jag möter, som aldrig kommer ut. Jag tror inte på att man vinner något på att vara otrevlig, men ibland önskar jag verkligen att jag kunde vara det. Bara för att få det ur mig. Allt det där som behöver att sägas. Det finns en del människor som förtjänar en käftsmäll och en dag hoppas jag att de får precis vad de förtjänar.

Sedan finns det de som förtjänar all kärlek som jag kan ge. De som alltid står vid min sida vart jag än vänder mig. De bryr sig inte om ifall jag är feg, ledsen eller glad. De är alltid mina vänner, vilket humör jag än råkar vara på. De ser mig som en människa värd att tycka om, och för det kan jag inte tacka dem nog. Bara att veta att de vill vara med mig, trots mina brister, är det som är värt något.

Jag önskar att jag kunde glömma allt det dåliga, men det definierar mig precis lika mycket som det bra. Och jag tänker fullständigt strunta i dem som snackar skit bakom min rygg och vända mig mot dem som öppet tycker om mig.

Och jag har går vidare nu. Du är inte värd min tid. Det har du nog aldrig varit.


KursivaLi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0