Så, jag sitter här och funderar på vad det är som gör mig till mig. Är det de extra kilona? Kärleken till blyertsfläckar på händerna eller behovet av kaffe? Jag vet inte så noga, men jag tror att jag är ungefär som mitt skrivbordshörn.

Väggen över skrivbordet är fylld med bilder av sånt som betyder mycket för mig. Litteratur, musik, familjen, politiska åsikter och film. På en hylla mitt i detta kaos står några av mina favoritförfattare uppradade: Austen, Green, Irving, Rowling. Små snidade träfigurer föreställande afrikanska djur kikar ner över hyllkanten och är allmänt bedårande. På skrivbordet finns det egentligen inte någon plats att skriva på. Vill man ha yta får man använda en metod som involverar fösa undan. Högtalare, pennor, andlösa antal ritblock och anteckningsblock, dvd's och PC-spel, pärlor, kakor, franska läroböcker, lavendelblommor, oljefärg, datorn, räkningar och oräkneliga koppar med kaffeskvättar tar plats på den lackade träytan. Över allt detta hänger en lampaslashmobil med lysande trollsländor som slänger ett mysigt ljus på tangentbord och oönskade räkningar.

Allt verkar samlas på hög här, tills jag bestämmer mig för att ordna upp det. Då är det prydligt ett litet slag.