bland stickor och garn
Mamma och jag satte oss i den gröna bilen och började köra mot staden. Det var verkligen vackert ute och solen sken så starkt att ögonen rann som vårfloder. Man är uppenbarligen inte van vid ljuset än och blir ganska chockad när solen dyker upp sådär oväntat en söndagseftermiddag. Kanske våren äntligen är på väg nu.
På Kullzénska satt stickerskorna och var alldeles redo med goda bakverk och kaffe. Mamma och jag beställde en sjukt god blåbärs-och äppelpaj; jag med glass. Jag vet, jag vet. Men åt helvete med nyårslöftena när man vill leva livet.
Det är atmosfären på stickcaféerna som Gör dem så bra. Man kommer dit och möts av leenden och en slags smittsam skaparglädje. När man väl sitter vid bordet med sin paj och sitt kaffe känns det som om man skulle vilja stanna för evigt. Man försvinner in i folks samtal och svarar entusiastiskt utan att bli tystad. Eftersom det är så många olika åldrar och livssituationer som möts så finns det så mycket att prata om och så mycket att berätta. Och varje litet verk som blir till under timmarna vi umgås absorberar allt detta. En sjal är plötsligt en sjal med levande minnen.
Det är alltid svårt att gå där ifrån. Men man vet ju, tack och lov, att nästa torsdag är det dags igen. Då får man dela all sin nördighet och vara den garnofil som man är utan att skämmas. De är ju likadana.
KursivaLi
Kommentarer
Postat av: Pelle
Hejsan!
Ville bara berätta att KursivaLi nu är publicerad på Bloggliv.
Mvh Pelle
Trackback